Vittnet som slapp undan

2009-02-04 [14:07] 

Jag skulle ha vittnat idag. Åtalet gällde ett ex och hans hundhållning. Brott mot lagen om tillsyn av hundar och katter heter det. Hans hundar var ute i byn och åt upp kaniner, de lärde sig hur en bur öppnas... Det är inte okej. Hade han gett dom tillräcklig stimulans, både fysisk och psykisk, så hade dom inte rymt varje chans dom fick. Hade han gett dom tillräckligt mycket mat så hade dom inte behövt äta andra familjers husdjur. Jag gillar hundarna och jag är glad att han inte har dom längre, dom förtjänar en chans att bli sitt bästa jag hos någon som kan ta hand om dom.

 

Det bästa i denna hemska historia är ändå att han erkände idag, därför behövde jag inte vittna. Men det hade jag gärna gjort, det är inte det som känns som det bästa. Det bästa är att han erkänt att han inte behandlade Diesel och Tenya okej och att ansvaret ligger på honom. Jag tror det är en av de första gångerna i hans liv han faktiskt tar konsekvenserna av något. Det känns bra. För mitt hopp om mänsklighetet.


Nytt år, det sista året!

2009-01-11 [14:53] 

Nu är det här. Det sista året! I januari 2010 tar jag examen och flyttar ifrån vinterlandet till den sydligare och varmare (mest emotionellt men) staden. Jag kan stå ut, jag kan kämpa och jag ska fixa det. Tanken på vad som väntar ger mig motivation och styrka. Det är så tydligt för mig hur jag förändras nu, allt förändras i och med att bilden av mig själv - för mig själv - tar ny form.

 

Snart är jag klar här och mitt liv och mina drömmar är inte längre begränsade av fysiska ramar.


Varför??

2008-12-19 [05:27] 

Jag ska upp om en och en halv timme. Ska skriva tenta i sex timmar. Kan inte sova, har varit vaken sen två och jag somnade vid ett. Kul. Lycka till, tentan går säkert super!


Egenterapi

2008-12-09 [23:54] 

Idag var jag hos min nya terapeut igen. Vi har gjort mer på tre gånger än vad jag gjorde på 14 hos den förra, absolut rätt val. Det är så skönt att se saker hos sig själv som man inte var medveten om. Som att det faktiskt finns en förklaring till det som verkar ologiskt, irrationellt och oförståndigt. Jag får veta också, den här terapeuten undervisar samtidigt och lär mig av sina erfarenheter och delar med sig av sin kunskap genom att använda mina känslor som jag sakta sakta börjar känna igen. Pratade om M idag också, första gången. Jag kände mig så nära honom efter det. Sedan pratade jag med M om att jag pratat om honom i terapin och kände mig ÄNNU närmare honom, hur häftigt underbart och skrämmande är inte det!?

 

Han sammanfattae det bra åt mig (M alltså): Även om det är nytt och man inte är van så känns det ändå som att ja, det är så här ska vara. Underbara underbara man. Det finns och kommer aldrig att finnas någon som du. Du är den jag älskar och den jag vill vara nära, den jag vill berätta alla mina hemligheter för och släppa in i min själ.


Lycklig saknad

2008-12-02 [23:03] 

Han åkte igår efter att ha varit hos mig i åtta dagar. När jag kom hem igen efter att ha lämnat honom på flyget så kändes det som ett hål nånstans i den övre delen av min mage. Men runt omkring så bubblar det ändå. Jag vill vara med honom hela tiden och jag vet att tiden kommer. Det är det bästa. Jag vet att tiden kommer.

 

Jag blev erbjuden en PTP-tjänst idag. Det är den andra tjänsten jag blir erbjuden och jag har ett års studier kvar. Hur besvärligt jag än har det med teorin (statistik för tillfället) så måste jag ju erkänna att i praktiken ser det lite annorlunda ut. Det är så grymt fantastiskt!

 

M säger ibland: - Sen, när du är hos mig för alltid.

Då menar han om ett år, när jag har pluggat färdigt och kan flytta ner och vi kan börja vårt gemensamma liv utan ett ständigt flängande över 3/4 av landet. Jag längtar mer efter det än något annat.


SHIT FUCK SHIT!!!

2008-11-16 [23:29] 

Jag kunde inte skriva tentan för jag stukade min handled.

Min grupp blev inte godkänd på fältanalysen.

10 december är tentan på denna kursen.

Jag har två analyser som ligger och släpar.

 

Jag hinner inte, jag orkar inte, jag vet fan inte ens om jag vill!

 

Om fem dagar åker jag hem. Till mannen. Och balen. Och drömmen som känns som att den blir sann. Jag vill tänka på det. Men jag kan inte låta bli att känna ångest över allt som ska presteras innan denna terminen är över. Jag har bara ett år kvar, det är som ett mantra i mitt huvud. Jag vill verkligen bli klar, men jag känner mig så fruktansvärt trött och uppgiven när det gäller utbildningen just nu.

 

Känner mig dum. Det är det jag gör. Jag förstår inte. Kan inte göra lika bra som andra i dom här ämnena. Jag känner mig dum.

 

 


Sjöänka!

2008-11-09 [21:59] 

Nästa gång han kliver in genom sin ytterdörr är det tillsammans med mig. Det är om 12 dagar. Idag kastade han loss. Första gången sen vi fick tillbaka kontakten. Vi har pratat varje dag, flera gånger per dag, och sms:at och nu är det ingen kontakt alls förrän på fredag. Känns konstigt, men det är väl bara att jag vänjer mig.

 

Livet som sjömansfru, haha!


Vardagsromantik

2008-11-06 [22:20] 

Jag ska på bal... I en fantastisk röd skapelse med pärlbroderier på kjolen som dessutom har en underkjol av tyll... Det är första gången jag och M träffas efter de två månader vi varit ifrån varandra. Vi började prata igen för 13 dagar sedan. Jag har längtat efter honom så att min kropp nästan spruckit sönder. Nu längtar jag men det gör inte ont. Han följer med mig tillbaka. Han stannar i åtta dagar. Därefter är det två veckor till tills vi ses igen.

 

Vardagsromantik.


Tentaångest!!!

2008-11-02 [22:04] 

Det är inte roigt.. Jag skriver med vänster hand för jag fick en smäll mot höger igår kväll så jag hörde ett knak. Så slutade den fantastiskt underbara kvällen med mina vänner, vi var ute och firade min födelsedag. Så det tar tid det här...

 

Imorgon har jag tenta 14-19. Problemet är bara att jag inte kan skriva. Jag kan inte skriva med vänster hand. Jag tror i och för sig att jag fått göra omtenta ändå, men det känns inte bra att inte kunna skriva för att jag rent fysiskt inte kan. Mycket stressande också. Det är en sak att göra en komplettering, vilket att köra på denna tenta hade inneburit, en annan att göra om hela i kombination med en annan kurs som jag dessutom vet kommer att kräva min fulla uppmärksamhet. Men, vad göra..?

 

Prata med jobbet ska jag göra, jag pallar inte att plugga heltid och jobba 75% längre. Jag går dessutom in på det sista året nu med examensjobb och allt vad det innebär. Så... Det är planen. Det här inlägget har nog tagit mig en halvtimme att skriva och nu ska jag sova och hoppas att svullnaden över min handled har gått ner något imorgon.


Det omtumlande livet

2008-10-26 [21:38] 

Jag är överrumplad!

 

Visst tolkar alla olika utifrån sin egen ståndpunkt och sina egna erfarenheter. Min tolkning av brevet var att det var en förklaring och ett sista farväl. Hans avsikt var den motsatta. Jag har en fantastisk vän som vet vad jag vill även om jag klart och tydligt säger något annat och hon förde oss samman. Jag lyssnade, lyssnade och lyssnade. För jag kunde inte tro det. Det var som om jag skulle drömt allt han sa och jag var livrädd för att vakna. Dagen efter gjorde jag det, med ett leende på läpparna. För att senare få höra allt en gång till. Han vill inte vara utan mig, han ville inte det från början, han har ångrat sitt beslut och tänkt på mig varje dag. Han har tolkat min tystnad som att jag inte vill ha med honom att göra. Det ville jag inte heller, då jag trodde att kontakten skulle vara full av hans dåliga samvete och medömkan. Den kontakt han vill ha är den jag helst önskar mig. Jag har hela tiden trott att det är han som är min man, jag har inte kunnat gå vidare, det har inte gått över. Ett tag kände jag mig dum i huvudet för att jag inte bara kunde fatta att han inte ville ha mig och glömma honom. Nu känns det annorlunda. Jag var inte knäpp, jag vågade bara känna.

 

Jag är lycklig.